Äntligen ett arbetsbord

Senast jag var i skolan fick jag grälor för att en av mina arbeten var dyblöta. Jag hade natten före målat för brinnkära livet.
Resultatet var förvånansvärt bra trots brådskan och tröttheten.

November 14
Hemuppgift: I lådan

Jag har ju annat att tänka på också så därför vill målandet alltid bli i andra hand, tyvärr. Dessutom har det varit ett företag att bara börja, städa undan, skydda allt (nya, dyra stolar och matta), ta fram all stuff som behövs när man målar(det är inte något lite det). Bara det kan ta närmare en timme och då kan min lust vara long gone.

Min lärare, Maarit Björkman-Väliahdet, rekommendera att jag skall ha en arbetsplats där allt är färdigt, bara att börja. Att jag skall måla bara och inte vänta på vare sig lust eller inspiration (det är bara bullshit och en myt). Att måla tavlorär arbete som vilket annat som helst.

Sagt och gjort.Nu har jag världens fulaste, fullaste arbetsbord och det är så bra.

Dit rymmer jag nu som då, flera gånger per dag, kanske bara 5minuter för att begrunda allt mellan himmel och jord.

Och resultat kom det genast. Konst tar tid, små saker betyder mycket, jag tar bort, sätter till, vilken nyans, frågor, frågor och jag har på riktigt inte ett enda färdigt svar utan får via försök och misstag lära mig.

Iittalas Kivi-lyktor.
Måla så tunt och utspätt som möjligt för att få känslan av glas.
Är kompositionen tråkig, förutsägbar?
Lite kanske, det händer ingenting spännande.
Trevlig som en Volvo ungefär.
Dessutom saknar den tyngd, allt svävar.
Måste måla ett bord för lyktorna att stå på.
Men jag vågar inte, den är ju ändo ganska bra.
Ska jag liksom kill my darling.
Jo-jo-jo, det är just det som jag skall göra.

P.s kunde ändo låta bli att måla det lilla klister-märket, det sku bara ha varit för mycket.

November 14